hundtokigtant

Ja, jag är hundtokig.Riktigt, riktigt tokig.

Och personnr säger att jag är tant, spegeln också(det går att hänga ett barmhärtigt men tunnt chiffongtyg över den på morgnarna) men det känns inte alltid så på insidan.

Konstigt, när jag var ung, förstod jag inte att tanter egentligen är skrynkliga småflickor. Som vill fnissa, leka, gråta, tröstas och inte faan gillar de stödstrumpor. På riktigt, alltså, det är bara att det underlättar deras vardag.Så de orkar leka.
Men jag är inte i stödstrumpstadiet ännu, det är skönt.
Det är också skönt att vara tant ibland, jag kan göra och säga vad jag vill. Om jag beteer mig knäppt , rycker folk lite på axlarna och tänker att de var väl en lite tokig tant, men de blir inte arga..
Jag behöver inte vara tjusig, vacker eller förförisk. Jag behöver inte ha platt mage och passa i ny bikini till våren. (Jag badar i en rejäl baddräkt vid sidan om stranden, där jag kan få simma ordentligt utan skrik och uppblåsbara krokodiler.Jättehärligt!)
jag kan tillochmed ha en rolig hatt om jag vill. Och det vill jag.
Jag behöver inte lägga tid på mitt utseende alls, bara tvätta det varje dag.
Skulle vara skönt att vara lite friskare och lite piggare, men man kan inte få allt.
Jag har ju hatt, baddräkt och hund.Det räcker.